När lerjorden ätit upp den fina odlingsmyllan ytterligare en gång var måttet faktiskt rågat. Då började lådbygget. Först en sväng till järnhandeln, sedan ställdes en improviserad verkstad upp på gården. Därefter beställdes ett lass gödslad odlingsjord och sedan åkte fröerna ner i lådorna och fick lite vatten. Aldrig har spenaten och morötterna vuxit så bra som efter att lådorna kom.

Genom att återanvända och hitta på nytt kan man skapa fantastiska  klimat  för växter som ”inte borde” klara sig i ens trädgård.

Du kan alltså bygga lådor själv också om du trodde att du inte hörde till den händiga sorten. När du handlar virke gäller det bara att räkna ut hur breda, långa och djupa odlingslådor du vill ha. En gånger två meter ger plats för en liten kökstäppa och trettio centimeters djup räcker mer än väl till för till exempel morötter och palsternackor. På inköpslistan kan du sedan skriva upp värmebehandlat virke (ifall du vill att lådorna ska tåla väder och vind länge), rostfria skruvar och rotmatta.

Det vi kallar lådor på vår gård är egentligen bottenlösa ramar med rotmatta faststansad som botten. På det sättet slipper man rotogräsen. De hålls snällt under mattan och gör ingen skada i odlingen när de stoppas av tyget. Fröogräs blir man tyvärr tvungen att rensa då och då – men har man lådan på lämplig höjd slipper man krypa omkring på knäna. I Sydamerika bygger man odlingssängar som loft på meterlånga stolpar – ofta för att slippa skadedjur – men då behöver lådan förstås stadig botten för att jord och växter ska hållas på plats.

Det är inte bara styv och envis lerjord som stör ens odlingsambitioner, utan också mager jord på karga och blåsiga ställen eller odling som aldrig får skugga och hotar torka bort. På årets trädgårdsmässa snubblade jag över Teddy Smeds växttält. I tältet av fiberduk kan man ställa stora krukor och skapa ett mikroklimat på enkelt sätt. Tältet går också att sätta upp på sluttande och ojämn mark. Plötsligt blir tomatodling och slanggurksskördar möjliga i tallskogen utanför stugan eller ute på den blåsiga holmen. Den vita tältduken skyddar växterna mot direkt solsken samtidigt som vinden kommer åt att blåsa igenom så mycket att odlingen vädras.

Att köpa ett växttält av fibertyg kostar ungefär lika mycket eller lite mindre än ett enkelt växthus med plastväggar. Priserna för växthus varierar för övrigt enormt beroende på storlek, material, vädringsluckor, automatik, sockel och mycket mer. Det går bra att bygga ett billigt växthus av restvirke och gamla fönster, men vill man ha en fabriksbyggd kombination av växthus och lusthus av glas kan man vinka adjö till flera tusen euro med en gång. Tygtälten kostar minst 250 euro (1–3 kvadratmeter), och mer om de är större.

Oberoende av om man gillar plast- och glasväggar bättre än vitt tyg så är fiberdukstältet en innovation och sådana ska uppmuntras. Trädgårdsodling kan handla om att skryta med prylar, men lika mycket kan det handla om experimentlusta och uppfinningsrikedom. Genom att återanvända och hitta på nytt kan man skapa fantastiska  klimat  för växter som ”inte borde” klara sig i ens trädgård. I en estnisk trädgård såg jag en gång ärterna ta fart under avskurna plastflaskor. Odlingen var varm, bevattningen skedde genom flasköppningen i övre ändan och hon som skötte odlingen glittrade i ögonen när hon konstaterade att det här året fick de glupska hararna tji.