Blåbär

3 kommentarerPublicerad: 24/07 12:38

När jag var liten plockade jag blåbär med Robert. Han var en farbror på ungefär femtio år, som av någon anledning bodde på åldringshemmet. Det var något med hans högra hand, den var förtvinad eller stel på något vis och just över den handleden hängde han hinken när vi gick mot skogen. Jag tror inte att vi var så långt borta egentligen, men tillräckligt långt inne i skogen för att hinken skulle bli full och för att jag som fem eller sex år gammal skulle få uppleva känslan av att vara en mycket liten del av naturen.

Vi pratade inte speciellt mycket. Han plockade, jag plockade.

Vi trampade i väg längs stigarna och när vi kommit till det frodiga blåbärsriset satte Robert i gång plockandet med sin vänstra hand. Jag plockade i något slags ask med lock. Vi pratade inte speciellt mycket. Han plockade, jag plockade och det fanns inga krav på att diskutera något alls. Vi pratade om det var något viktigt, har jag på känn. Åtminstone minns jag klart som glas hur vi ibland kom till blöt mossa i kanten av kärret. Då sa Robert att jag skulle gå runt, medan han gick tvärs igenom. ”Annikki går runt, Robert har stövlar”, sa han varje gång. Jag fick heta Annikki och sig själv nämnde han alltid vid förnamn på det där viset. Jag hade ofta tygskor, för stövlarna var så tunga, tyckte jag.

När plockandet var klart hände alltid samma sak. ”Lukta” sa Robert och skrattade lite hackigt och nöjt. Jag lade ner ansiktet i hinken och drog in doften av nyplockade blåbär – den där doften som får hela huvudet att kännas vaxigt ljusblått på insidan. Framför mina ögon låg alla blåbären och ganska många gröna blad. Sen gick vi tillbaka och på åldringshemmet kokade köksorna råggröt med blåbär.

I fjol hittade jag och plocksällskapet ett helt galet fint blåbärsställe sent på hösten, vid den där tiden när dagarna kan vara klara och vackra, men blåbären redan brukar vara stora och blöta. Bären hade tappat något av julisötman, men var fasta och stora så det gick i ett nafs att fylla hinken, som egentligen var tänkt för svampar. Nu har vi ätit blåbärssylt hela vintern och den har känts rätt också för mig, som inte är någon stor marmelad- eller syltälskare.

Jag plockar alltid för hand, aldrig med plockare av plast, för det är så trist att rensa ris och blad och bären blir lätt mosiga när plockarens taggar tar med det mesta. Ju fler gånger man häller  blåbären av och an mellan olika kärl, desto mer lider de, men det där är ju en smaksak. Det är ett långsamt jobb att plocka för hand, men samtidigt vilsamt. För mig är blåbärsplockandet viktigt  också ur kvalitetssynvinkel. De bär som importeras och finns i frysdiskarna under vintern är sällan av helt god kvalitet och kräver också oftast upphettning när de tillagas.

Blåbär brukar omtalas som super food och innehåller både C-vitamin och antioxidanter, men framför allt växer de gratis i skogen och kan kategoriseras som närmat. Slow food-tanken ligger inte heller långt ifrån. Det kräver trots allt tid och tålamod att samla ihop en hyfsad mängd.

Det fina med blåbär är att de sitter fint på så många sätt i köket (ock på kläderna och på händerna för den delen). Blåbären (Vaccinium myrtillus) kan ge råggröten ett lyft, men också hamna i pajer, krämer, soppor, desserter, syltburkar, marmeladkok och saftflaskor. Mer än ett blåbär har under årens lopp slunkit med i vintunnan.

Här några användbara blåbärstips:

Undvik att röra om med handen i hinken när du rensar. Häll i stället upp bär på ett fat, plocka ut de dåliga och blås bort bladen (eller putsa bort dem med lätt pensel).

Frys in bären styckevis. Lägg ett bakplåtspapper på långpannan och fyll den med ett lager blåbär, som du sedan låter stå i frysen tills bären isat. Häll över i burk och du slipper den där frusna klimpen som hoppar ner i ditt krämkok mitt i vintern och stänker ner halva köket.

Torka blåbär. För att spara plats kan du torka bären i en växttork eller i solen och sedan finfördela dem till pulver eller mjöl. Härligt att blanda i mysli eller äta på fil eller med gröten. Pulvret är rätt syrligt, men kan ju blandas med socker.

Och några recept, eftersom tiden för blåbär är nu:

Blåbärsgröt

1 dl rågflingor för grötkok

2,5 dl vatten

2 dl blåbär

en nypa salt

Blanda alla ingredienser och koka upp beroende på koktiden för flingorna. Rör om med jämna mellanrum. Med förbehandlade flingor tar koket tre minuter, men det kan också räcka en kvart. Den här gröten är inte speciellt söt så du kanske vill ringla lite honung på tallriken …

Blåbärspaj

Det här receptet har jag plitat ner i ett gult häfte på en matlagningskurs när jag var tio år och använt sedan dess:

2 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

50 g smör

1/2 dl socker

1 ägg

blåbär (+ socker)

Värm ugnen till 200 grader. Blanda mjöl och bakpulver och socker. Nyp ner smöret så att du får en grynig massa. Blanda i ägget och fodra en rund pajform med degen. Fyll formen med blåbär och sockra. Grädda i ungefär en halv timme och servera pajen med glass, turkisk youghurt eller vispgrädde. Superenkelt recept som inte kan slå fel.

Hur gör du med blåbären? Äter dem färska med mjölk och socker ur djup tallrik? Det finns en massa härliga recept med blåbär: gröt som ska koka i timmar, sylt som smaksätts med mynta, krämiga ostkakor med blåbärsfyllning. Du får gärna dela med dig av dina recept just här och nu. Gör det nu!

 

 

3 Comments Skriv kommentar

  1. Kommentar #1 - Kerstin: 24/07 13:15

    Ja, det är tråkigt att rensa blåbär, men eftersom det går mera än 10 ggr. fortare att plocka med plockare (märk väl av trä inte skräpet av plast!), så vinner man ändå på det. Plockar man försiktigt så behöver man inte få med sig så mycket skräp.


  2. Kommentar #2 - Bianca: 24/07 20:00

    Förra året plockade jag så mycket att jag hela hösten och vintern fick njuta av blåbär-banan-mjölk som jag mixade ihop i min lilla, praktiska mixer. Sjukt enkelt och till och med godare än milk shake, även om man blir blå om munnen!


  3. Kommentar #3 - Tove: 06/08 14:48

    Jag plockar varje sommar så mycket blåbär att jag har enda till nästa sommar när det kommer nya. Jag fryser ner dem i burkar så att jag vet hur mycket jag kan äta per månad för att det ska räcka, och sedan äter jag dem med turkisk yoghurt varje morgon.

    Dessutom brukar det räcka till många smoothies under vintern och någon blåbärspaj också.


RSS feed for comments on this post.

Leave a comment

En nypa salt

RSSEn nypa salt

Annika Rentola kladdar med fingrarna i smeten och kör tårna i trädgårdsmyllan

  • Om bloggaren

    Annika Rentola blir toklycklig över perfekta råvaror, älskar kockar med kunskap och bugar djupt för trädgårdsmästare med visioner utöver det vanliga. Själv ser hon sitt amatörliv vid spisen och i trädgården som en liten burk. När man skruvar av locket ploppar överraskningar, frågetecken, aha-upplevelser och underliga sammanträffanden fram. Den här amatörkocken och hobbyodlaren äger exakt ett grundrecept: En nypa experimentlusta blandas med en nypa salt. Voilà!
  • Kalender

    juli 2012
    M T O T F L S
    « maj   aug »
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • Etiketter

  • Kategorier