Inlägg taggade med ‘batat’

Kålrabbin, min nya vän

1 kommentarPublicerad: 24/10 14:55

Det som blev middag i helgen startade egentligen som en räddningsoperation. Låt mig ta det från början … För två veckor sedan plockade jag in de sista tomaterna ur växthuset och förpassade de trötta, tomma plantorna till evigheten. Resultatet av plockningen var kanske tre liter gröna tomater. Dem lämnade jag i en skål i köket  i vanligt dagsljus och rumsvärme. De blev ett av det-där-ska-jag-ordna-sen-projekten.

 
Två veckor senare, i lördags, insåg jag att det är dags. I skålen fanns en del gröna tomater, men också släta röda, skruttiga röda och perfekt mognade orangefärgade och gula. Så jag tvättade och putsade och tittade på saldot. Till slut hamnade några hackade gula lökar i stekpannan och när de mjuknat fick de klyftade tomaterna följa efter. Därefter fyllde jag på med två nypor socker, lite salt, chili, vitlök och några stänk sherryvinäger ur en flaska jag nästan glömt bort efter att ha köpt den på en resa i Andalusien för fem år sedan. På en knapp timme småkokade tomaterna ihop till en mustig massa som närmast liknade en varm tomatchutney till smaken.

 

Nå. Medan puttrande av det slaget pågår hinner man förstås se sig omkring i köket och då föll blicken på de två kålrabbiknölarna. Ända sedan jag var liten har jag vetat vad kålrabbi är och ätit den i sallader, men efter en paneldebatt om mat för ett tag sedan kom jag på att jag faktiskt aldrig själv tillrett något av denna halvt okända knöl. Så några dagar senare köpte jag två lagom stora (6-8 cm i diameter lär vara bra) färska exemplar i bybutiken. Nu låg de också och väntade på åtgärder.

 

Vad gjorde jag? Skalade knölarna och skar dem i tjocka stavar, medan jag försökte känna efter hur saftiga eller träiga de kunde tänkas vara. Sedan klickade jag en matsked smör i en kastrull, slängde i kålrabbistavarna och väntade på att de skulle mjukna lite. Tio minuter senare hällde jag i en halv burk överbliven matlagningsgrädde (10 procent fett) samt resterna av en gräslöksfärskost, en hel näve persiljeklipp och lite salt. När allt det där hade förvandlats till en stuvning var det bara att dra över det hela med svartpepparkvarnen och fylla på med en näve persilja till.

 

Kycklingen och de ugnsbakade potatishalvorna var det inget märkligt med, men sedan hade jag en ensam rotfrukt kvar. Mitt sällskap i köket, treåringen, gissade på vad de lagom stora tärningarna kunde vara när de väl var uppskurna. Korv? Morot? Nej, men batat. De blekorangefärgade bitarna är inte lätta att placera på matkartan om man aldrig sett dem förr.

För att få  lite kontrast i smakerna fick bataten koka i grönsaksbuljong. Därefter skedade jag upp tärningarna i en skål turvis med nymalen svartpeppar och strimlat apelsinskal.

 

Bataten blev fräsch, men kålrabbin fick oss att tappa hakan. Vid bordet var vi överens om att om vi hade ätit maten som blindtest så hade vi i sten påstått att vi äter grön sparris. Vilket billigt sparrissubstitut. Knölarna kostade inte många euro per kilo.
Räddningsoperationen blev en rödvinsmiddag nästan av misstag och på den här tillställningen tror jag att jag fick en ny vän – kålrabbin. Den måste ju fungera i ugnsgratänger och soppor också. Recept? För nu ska här testas.

En nypa salt

RSSEn nypa salt

Annika Rentola kladdar med fingrarna i smeten och kör tårna i trädgårdsmyllan

  • Om bloggaren

    Annika Rentola blir toklycklig över perfekta råvaror, älskar kockar med kunskap och bugar djupt för trädgårdsmästare med visioner utöver det vanliga. Själv ser hon sitt amatörliv vid spisen och i trädgården som en liten burk. När man skruvar av locket ploppar överraskningar, frågetecken, aha-upplevelser och underliga sammanträffanden fram. Den här amatörkocken och hobbyodlaren äger exakt ett grundrecept: En nypa experimentlusta blandas med en nypa salt. Voilà!
  • Kalender

    mars 2024
    M T O T F L S
    « okt    
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031
  • Etiketter

  • Kategorier