Inlägg taggade med ‘potatis’

Snabbare slow food

4 kommentarerPublicerad: 07/08 18:30

En av kommentarerna till zucchinibloggen förra veckan var att receptet plockat ur S- gruppens tidning med halloumi och zucchini var gott, men lite blött. Det fick mig att tänka på en matdiskussion med kollegerna häromveckan. Jag tipsade om hur man snabbar upp sin slow food-matlagning lite och fick en del roade frågor om hur det där gå ihop. Får man skynda om man ska laga långsamt? Ja, det tycker jag bestämt.

 

Följande måndag gick jag och köpte en dyr och fin apparat och svor på att aldrig mer riva något för hand.

Men tillbaka till den där zucchinin. Gurka, som mest innehåller vatten, är en grönsak som man ibland behöver riva för att göra till exempel tsatsiki. Om man inte får vattnet ur gurkan så leder det till att själva röran blir vattnig och det är trist. En kock gav mig därför en gång rådet att vira in den grovrivna gurkan i en ren kökshandduk och sedan vrida tygändorna åt varsitt  håll, som en jättekaramell. Det är ett mycket bättre tips än att låta den saltade gurkan rinna av i en sil i evigheter. Kanske det där kunde fungera med den rivna zucchinin också, tänkte jag …

 
Mitt tips där vid lunchbordet var förresten att vid vissa tillfällen använda mikron i stället för att steka löken. Behöver man bara få den att mjukna så kan man hacka löken, blanda den med lite matolja och köra det hela i mikron i ungefär en halv minut. Kan fungera till exempel om man vill ha mjuk – och mindre skarpt smakande – lök på pizzan till exempel.

 
Långa tider tänkte jag på något sätt att maten blev mer omsorgsfullt tillredd om jag skötte allt skärande och hackande med kniv och rivjärn i stället för med en hushållsassistent (som jag då alltså inte ägde). Tills den där lördagen när det skulle lagas mycket av något på en gång och det var full fjong i köket. På bara ett ögonblock hade jag inte bara rivit all ost, utan också hela höger tumnagel.
Följande måndag gick jag och köpte en dyr och fin apparat och svor på att aldrig mer riva något för hand. (Vilket jag alltså har gjort otaliga gånger efter att tumnageln växte tillbaka och jag glömt min heliga vrede.)

 
Efter ett tag med min franskfödda apparat insåg jag att varken sjömansgryta eller Janssons frestelse blir sämre av att potatisen skivats eller fått tändsticksfom med hjälp av en apparat i stället för med kniv. Man får bara mer tid över för annat. Dessutom kommer här nu ett tips som ytterligare snabbar upp jobbet – utan att det för den skull behöver kännas som att fuska bort slowtanken. Det här står inte i alla kokböcker, men om du hör till dem som bjudit på potatisgratäng med mer tuggmotstånd än du hade tänkt överraska dina matgäster med, så kanske du vill kunna följande. När du skalat och klyftat eller skivat eller vad du nu gjort med din potatis för att förbereda den för ugnen så ger du den en extra vända i kastrullen först. Koka alltså upp en kastrull med så mycket vatten att vattnet kommer att täcka potatisen och sänk ner dina pinnar-klyftor-skivor i vattnet när det bubblar friskt. Potatisen kommer förstås att sänka vattentemperaturen så att kokandet slutar, men då väntar du tills vattnet kokat upp igen och tar då genast upp potatisen med hålslev. Sedan använder du potatisen som du har tänkt. Den här cirka fem minuter långa proceduren kommer att mjuka upp potatisen så att du inte behöver vara rädd för att bjuda på halvrå mat. Testat på hasselbackspotatis, alla sorters gratängvirke och klyftor för ugn. Testat på all sorts potatis, från mjölig till fast – utom mandelpotatis, som faktiskt kan vara lite kinkig att koka.

 

Jag kan knappt vänta på höstens potatisskörd. Tror vi får återkomma till den knölen om ett tag.

 

Potatisfrö

0 kommentarerPublicerad: 01/02 16:05

En av de där vårdagarna fick jag frågan över frukost. Karlen undrade vad som ska växa på balkongen i sommar. Ett potatisland som kräver en släpkärra mylla kanske? Jag skruvade bort från ironifrekvensen och började lyssna på mina egna idéer i stället. Och kom till att potatis egentligen inte var en så dum idé.

Den sommaren växte potatisen visserligen inte över hela balkongen, men sex plantor vårdades i en lång och djup låda och skörden hamnade i kastrullen ungefär i september. Små blev knölarna, men goda. Sedan dess har potatisodlingen flyttat omkring. Vissa år har vinterns behov vuxit på hyrmark i Helsingfors, men under de senaste tio åren har den odlats i samarbete med en gammal bekant. Hon har åkerjord, traktor och god vilja. Jag har god vilja.

Vi har testat olika sorters potatis. Moset på Blå congo vägrade barnen äta, för färgen var som på bästa sortens pastellmodellera. Fasta sorter är min favorit, men nu skulle här behövas lite förnyelse för vårt utsäde börjar vara aningen trött. Inför jul hämtade jag en påse potatis hos en odlare från Sibbo. Han berömde sin nya sort: Annabell, Annabelle eller Annabella heter den, beroende på vem man frågar. Den var god i alla fall och i riktigt gott skick fastän vi redan hunnit till slutet av december.

Potatisodling inbjuder till många experiment – som till exempel att fylla gamla bildäck med mylla och sätta potatisen i lager. Det finns de som försökt och hävdar att potatisen växer väl också allra underst i odlingen till och med om man staplar fyra däck på varandra.

I år har minst en fröhandlare  (Exotic Garden) nappat på folks potatisintresse och erbjuder potatisfrö. Sättpotatis finns som förr, men den som vill prova att odla från frö får testa sorten Zolushka. Den kan odlas på friland eller i stora krukor. Skörden kommer efter tre eller fyra månader. Odlaren börjar med att så fröna i såjord inomhus. När fyra karaktärsblad pressat sig fram på plantan (efter cirka 25 dagar) ska det vara ny jord och kruka. Sedan är det bara att vänta på att frostrisken är över och vänja plantorna vid uteliv. Under växtsäsongen gäller samma som för odling från sättpotatis – att kupa plantorna, alltså se till att de har tillräckligt med jord om fötterna för att inte solljuset ska göra knölarna gröna.

Än har du lite  tid att fundera på hur du ska ha det med potatisodlingen. Kanske över jordens enklaste potatisrätt, rösti?

Rösti

Grovriven rå potatis

Smör

Salt och vitpeppar

Riv rå potatis och skölj den med så lite vatten som möjligt för att låta det mesta av stärkelsen vara kvar. Stärkelsen gör att potatisikakan i stekpannan håller ihop. Värm en stekpanna het, klicka i ganska mycket smör och låt det bli brunt. Lyft i den grovrivna potatisen och tryck till en fast kaka, som kan vara till och med tre, fyra cm tjock. Vrid ner värmen när potatisytan fått färg. Stek ganska länge (minst tio minuter, men allt beror på din potatissort) och vänd sedan hela kakan för att steka den också på andra sidan. Har du för smal stekspade kan du lägga en tallrik över stekpannan och vända hela härligheten med hjälp av den. Bränn inte händerna! Det är lätt hänt med den metoden. Stek andra sidan tills potatisstrimlorna inte längre är råa. Du kan smaka geom att rycka ut en strimla ur röstin om du är osäker. Salta och peppra den gyllengula kakan och servera med till exempel bratwurst och sallad. (Med teflonpanna behöver du förstås mindre fett än med gjutjärn, men hoppar du över smöret helt så kan ytan se ganska tråkig ut sedan.)

 

 

En nypa salt

RSSEn nypa salt

Annika Rentola kladdar med fingrarna i smeten och kör tårna i trädgårdsmyllan

  • Om bloggaren

    Annika Rentola blir toklycklig över perfekta råvaror, älskar kockar med kunskap och bugar djupt för trädgårdsmästare med visioner utöver det vanliga. Själv ser hon sitt amatörliv vid spisen och i trädgården som en liten burk. När man skruvar av locket ploppar överraskningar, frågetecken, aha-upplevelser och underliga sammanträffanden fram. Den här amatörkocken och hobbyodlaren äger exakt ett grundrecept: En nypa experimentlusta blandas med en nypa salt. Voilà!
  • Kalender

    mars 2024
    M T O T F L S
    « okt    
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031
  • Etiketter

  • Kategorier