”Det finns saker man inte får säga. Som att ens favoritmat faktiskt är smörgåsar.” Sade väninnan medan blicken blev frånvarande och det syntes på långt håll att hon redan var i färd med att komponera kvällens middag, brödskiva för brödskiva.

I går utnämndes Sveriges godaste, trendigaste och nyttigaste macka på bageri- och konditorimässan i Stockholm. Elisabeth Johanssons vinnare heter Lantliv och är ett rödbetsbröd fyllt med lokalt tillverkad lammsalami, färskost, rabarberkompott och askad getost.

Min pappa var en smörgåsarnas mästare, ansåg åtminstone jag som barn. Han fuskade nämligen aldrig med vad han visste att var min absoluta favorit. Här skulle det minsann inte vara något man-tager-vad-man-haver, utan exakt lika varje gång. Så här: en skiva potatislimpa med smör och ovanpå det ett täckande lager inhemsk medvurst. Därefter salladsblad, färska gurk- och tomatskivor. Sist och absolut nödvändigt: en tunn sträng majonnäs i en elegant spiral.

Jag såg denna karl tillverka mackor med sill och ägg också, men det fanns liksom inte på menyn för ett barn. Det finns en utvecklingshistoria hos alla smörgåsätare tror jag – från att inte ens gilla ost till att börja känna längtan efter landgångar med vitmögelost och syltad rödlök.

Där en talar om smörgåsar, talar en annan om landgångar, mackor, sandvikare, smørrebröd eller dagobertar. Språkvetarna brukar säga att ordet macka kanske kommer från tyskans machen, ”göra”,  eller kanske från slanguttryck i svenska dialekter, där macka kan betyda arbeta och förfärdiga. Själv gillar jag teorin om att mackorna föddes när finska gästarbetares makkaravoileipä var för krångligt att uttala och snart förkortades till macka. Storyn kanske är falsk, men tanken är klockren.

Smörgåsordet då? Svensk etymologisk ordbok talar om hur kärnandet förr ledde till smörklumpar på mjölkytan, klumpar som påminde om vita gäss på blåsigt hav. Man talar om runda smörklumpar som lades på bröd varefter innehavaren egde att med tummen bereda smörgås; kanske egentl. så betecknade av barnen; alltså en metafor av samma slag som skånska ällingar, egentl.: ankungar, om brödbitar med sovel på.

På tal om sovel så kan man föra ändlösa diskussioner om att dubbelsovla eller inte. Kan man alltså äta smörgåsar med både ost och skinka? Klart man kan, suckar en medlidsamt, medan den andra stirrar vantroget. Dubbelsovel, vad ska det vara bra för?

Den som bygger dagobertar (imponerande smörgåstorn på samma sätt som Dagobert Krikelin gör i serien Blodie) finner förmodligen nöje i att inte bara använda dubbla, utan sjudubbla pålägg, för en Dagobertmacka kan snabbt växa sig tio våninga hög och då behöver man inte välja bort något av sina favoritsmaker.

Du får gärna knacka ner instruktionerna för din favoritmacka här – som komplement till listan här under. Allt från farmors bästa klassiker  till gårdagens inspirationsmacka mottages. Det finns alltid någon smörgåsälskare som laddar ner ditt tips – också om det görs i smyg.

Öselmackan

• Ta en skiva mörkt bröd av typen skärgårdslimpa och bred smör på. Lyfte sedan på en klick röra som du gjort genom att blanda riven morot, riven rökt ost, majonnäs och grovmalen svartpeppar. Toppa med färska gurkskivor och en kvist persilja.

Bukarestminne

• Välj grovt bröd med frö i degen. Bred smör på och sedan ett lager hummus (kikärtsröra med vitlök och citronsmak). Fyll därefter på med knaprig romainesallad, marinerad rödlök, knallröda paprikaringar, nyskurna gurkskivor och honungsstekta kycklingstrimlor. Späda timjanstjälkar ger fin smak, oliver eller mörka vindruvor ger både färgkontrast och smaknyans.

Annas favorit

• Den här mackan bygger du på rågbröd. Underst tar du bredbar färskost och en matsked finklippt gräslök. Ovanpå löken lägger du sedan kallrökt lax och tunna avocadoskivor som doppats i citronsaft. Några vridningar på svartpepparkvarnen och så på med dekorationerna: lime- eller citronklyfta och ett sparat gräslöksstrå.