Inlägg taggade med ‘blåbär’

Blåbär

3 kommentarerPublicerad: 24/07 12:38

När jag var liten plockade jag blåbär med Robert. Han var en farbror på ungefär femtio år, som av någon anledning bodde på åldringshemmet. Det var något med hans högra hand, den var förtvinad eller stel på något vis och just över den handleden hängde han hinken när vi gick mot skogen. Jag tror inte att vi var så långt borta egentligen, men tillräckligt långt inne i skogen för att hinken skulle bli full och för att jag som fem eller sex år gammal skulle få uppleva känslan av att vara en mycket liten del av naturen.

Vi pratade inte speciellt mycket. Han plockade, jag plockade.

Vi trampade i väg längs stigarna och när vi kommit till det frodiga blåbärsriset satte Robert i gång plockandet med sin vänstra hand. Jag plockade i något slags ask med lock. Vi pratade inte speciellt mycket. Han plockade, jag plockade och det fanns inga krav på att diskutera något alls. Vi pratade om det var något viktigt, har jag på känn. Åtminstone minns jag klart som glas hur vi ibland kom till blöt mossa i kanten av kärret. Då sa Robert att jag skulle gå runt, medan han gick tvärs igenom. ”Annikki går runt, Robert har stövlar”, sa han varje gång. Jag fick heta Annikki och sig själv nämnde han alltid vid förnamn på det där viset. Jag hade ofta tygskor, för stövlarna var så tunga, tyckte jag.

När plockandet var klart hände alltid samma sak. ”Lukta” sa Robert och skrattade lite hackigt och nöjt. Jag lade ner ansiktet i hinken och drog in doften av nyplockade blåbär – den där doften som får hela huvudet att kännas vaxigt ljusblått på insidan. Framför mina ögon låg alla blåbären och ganska många gröna blad. Sen gick vi tillbaka och på åldringshemmet kokade köksorna råggröt med blåbär.

I fjol hittade jag och plocksällskapet ett helt galet fint blåbärsställe sent på hösten, vid den där tiden när dagarna kan vara klara och vackra, men blåbären redan brukar vara stora och blöta. Bären hade tappat något av julisötman, men var fasta och stora så det gick i ett nafs att fylla hinken, som egentligen var tänkt för svampar. Nu har vi ätit blåbärssylt hela vintern och den har känts rätt också för mig, som inte är någon stor marmelad- eller syltälskare.

Jag plockar alltid för hand, aldrig med plockare av plast, för det är så trist att rensa ris och blad och bären blir lätt mosiga när plockarens taggar tar med det mesta. Ju fler gånger man häller  blåbären av och an mellan olika kärl, desto mer lider de, men det där är ju en smaksak. Det är ett långsamt jobb att plocka för hand, men samtidigt vilsamt. För mig är blåbärsplockandet viktigt  också ur kvalitetssynvinkel. De bär som importeras och finns i frysdiskarna under vintern är sällan av helt god kvalitet och kräver också oftast upphettning när de tillagas.

Blåbär brukar omtalas som super food och innehåller både C-vitamin och antioxidanter, men framför allt växer de gratis i skogen och kan kategoriseras som närmat. Slow food-tanken ligger inte heller långt ifrån. Det kräver trots allt tid och tålamod att samla ihop en hyfsad mängd.

Det fina med blåbär är att de sitter fint på så många sätt i köket (ock på kläderna och på händerna för den delen). Blåbären (Vaccinium myrtillus) kan ge råggröten ett lyft, men också hamna i pajer, krämer, soppor, desserter, syltburkar, marmeladkok och saftflaskor. Mer än ett blåbär har under årens lopp slunkit med i vintunnan.

Här några användbara blåbärstips:

Undvik att röra om med handen i hinken när du rensar. Häll i stället upp bär på ett fat, plocka ut de dåliga och blås bort bladen (eller putsa bort dem med lätt pensel).

Frys in bären styckevis. Lägg ett bakplåtspapper på långpannan och fyll den med ett lager blåbär, som du sedan låter stå i frysen tills bären isat. Häll över i burk och du slipper den där frusna klimpen som hoppar ner i ditt krämkok mitt i vintern och stänker ner halva köket.

Torka blåbär. För att spara plats kan du torka bären i en växttork eller i solen och sedan finfördela dem till pulver eller mjöl. Härligt att blanda i mysli eller äta på fil eller med gröten. Pulvret är rätt syrligt, men kan ju blandas med socker.

Och några recept, eftersom tiden för blåbär är nu:

Blåbärsgröt

1 dl rågflingor för grötkok

2,5 dl vatten

2 dl blåbär

en nypa salt

Blanda alla ingredienser och koka upp beroende på koktiden för flingorna. Rör om med jämna mellanrum. Med förbehandlade flingor tar koket tre minuter, men det kan också räcka en kvart. Den här gröten är inte speciellt söt så du kanske vill ringla lite honung på tallriken …

Blåbärspaj

Det här receptet har jag plitat ner i ett gult häfte på en matlagningskurs när jag var tio år och använt sedan dess:

2 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

50 g smör

1/2 dl socker

1 ägg

blåbär (+ socker)

Värm ugnen till 200 grader. Blanda mjöl och bakpulver och socker. Nyp ner smöret så att du får en grynig massa. Blanda i ägget och fodra en rund pajform med degen. Fyll formen med blåbär och sockra. Grädda i ungefär en halv timme och servera pajen med glass, turkisk youghurt eller vispgrädde. Superenkelt recept som inte kan slå fel.

Hur gör du med blåbären? Äter dem färska med mjölk och socker ur djup tallrik? Det finns en massa härliga recept med blåbär: gröt som ska koka i timmar, sylt som smaksätts med mynta, krämiga ostkakor med blåbärsfyllning. Du får gärna dela med dig av dina recept just här och nu. Gör det nu!

 

 

Tusen hallon

0 kommentarerPublicerad: 26/07 10:26

Det svarta naglarna är nästan pinsamma. Det är hur som helst oundvikligt den här tiden på året – jag har blåbärsfingrar. Dessutom är skrapsåren på underarmarna illande röda – jag har hallonarmar. Efter timmar i färska och taggiga hallonsnår tar buskarna ut sin hämnd. Det kliar och svider. Nu kunde man säga att vad gör man inte för hallonsylt och få svaret att ”går på jobb några timmar och bär en del av lönen till butiken där burkarna står på rad”. Men nu är det faktiskt inte bara sylten som gör skogstrampandet värt besväret.

I förrgår lärde jag mig till exempel hur vissa gamla kor inte låter sig mjölkas av vem som helst. Gamla Rosa till exempel var krävande. Om mor i gården var borta måste man hämta en av grannfruarna. Hon hade handlag också med de svåraste djuren. Dessutom lärde jag mig att griskultingar dricker sig mätta på maximalt tjugo sekunder varje timme och att suggans mjölk formligen sprutar i munnen på dem – och att spenarna mot bakbenen är svagare än de andra.

Samtal under bärplockning är en kunskapskälla. Under sessioner i skogen har jag lärt mig följande saker, som jag nu skickar ut i nätdjungeln.

1. Gurkodling. Gurkor behöver mycket vatten för att växa. Gamla människor säger att gurkodlingen ska vattnas med vatten som stått i tunna, inte med det som kommer direkt ur kranen. Tunnvattnet har anpassad temperatur och har hunnit bli syresatt. Vete ho om det stämmer, men gurkan får alltid tunnvatten.

2. Sommarkaffe. Alla sommarkalas verkar bjuda på söta bakverk fyllda med bär, men också med socker och smör. Slåss du mot sötsakssuget? Lura smaklökarna och häll en tesked kardemumma, kanel eller anis i kaffefiltret innan vattnet börjar droppa igenom. Bulldoften sprider sig i köket, men du dricker bara en slät kopp kaffe.

3. Saftexperiment. Har du inga vinbär att koka saft av? Vänta till hösten när lingonen mognar och plommonen kostar nästan inget alls. Det går bra att proppa saftkokaren full med en blandning av de båda och få en saft som har både sötma och syrlighet. Samma tanke som i kombinationen hallon och röda vinbär.

Mitt eget tips är relaterat till bärplockning. Om några månader kommer mina bär ofta att hamna på morgongröten direkt ur frysen. Då är det bra om de inte isat ihop till en stor klump som spricker ut i smulor över golvet när man försöker dela den. För att få lätthanterliga grötbär eller kakdekorationer styckfryser jag. Lägg ett ark bakplåtspapper på långpannan, häll de rensade bären i ett enkelt lager och ställ pannan i frysen tills bären blivit hårda. Flytta sedan dina tusen hallon eller två tusen blåbär i askar eller påsar så slipper du literstora isade bärklumpar i vinter.

En nypa salt

RSSEn nypa salt

Annika Rentola kladdar med fingrarna i smeten och kör tårna i trädgårdsmyllan

  • Om bloggaren

    Annika Rentola blir toklycklig över perfekta råvaror, älskar kockar med kunskap och bugar djupt för trädgårdsmästare med visioner utöver det vanliga. Själv ser hon sitt amatörliv vid spisen och i trädgården som en liten burk. När man skruvar av locket ploppar överraskningar, frågetecken, aha-upplevelser och underliga sammanträffanden fram. Den här amatörkocken och hobbyodlaren äger exakt ett grundrecept: En nypa experimentlusta blandas med en nypa salt. Voilà!
  • Kalender

    mars 2024
    M T O T F L S
    « okt    
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031
  • Etiketter

  • Kategorier