Han vägrade förstås ge mig receptet, mannen som kämpat för att skapa den perfekta dillpeston. Röran var helt makalös i fisksoppan.

Röror hör till mina favoriter. Just nu ligger några kilo basilikapesto i frysen. Allt startade med de överåriga fröpåsarna. Stod och undrade om jag bara borde slänga det svarta damm som basilikafrön är. På påsarna stod det nämligen att innehållet borde ha använts redan för tre år sedan. Men sedan tänkte jag att kan uråldriga trädfröer övervintra (hade nyss sett en naturdokumentär på tv) och plötsligt gro efter hundra år så kan väl basilikan. Det kunde den förstås.

Men jag fuskar som vanligt.

Jag blandade fröerna från fyra påsar – vanlig basilika och citronbasilika – och sådde dem i en fem meter lång rad i fötterna på vinrankorna. Och vilken basilikasommar det blev! Efter en rätt lång väntan satte växandet igång och sedan var det bara att vattna och tacka solen för hjälpen. Snart kunde man knäppa igång hushållsmaskinen; blanda basilika med olja, vitlök och lite annat och köra till en djupgrön massa. Blanda i riven parmesan.

Nu frågar du efter receptet, eller hur? Det finns en grund. Den går ut på 3 dl basilikablad, 80 gram pinjefrön, 0,5 tsk salt, en stor klyfta vitlök, 2–3 dl olja och cirka 1 dl riven parmesan. Men jag fuskar som vanligt. I stället för pinjefrön tar jag sötmandel eller skalade solrosfrön för att skapa volym. Oljan är inte alltid olivolja, utan ofta rybsolja med citronsmak. Så tar jag mer vitlök än i receptet och drar eventuellt till med kyddning i form av en nypa salt, svartpeppar och en slatt ljus vinäger. Det gäller att smaka sig fram. Röran fryser jag utan riven ost.

Frys peston utan ost i små plastpåsar som rymmer cirka en deciliter. Platta ut dem innan du slänger dem i frysen – då är de lätta att tina upp. En påse brukar för övrigt behöva cirka 30 sekunder i mikron. Ibland blandas osten i efter upptining, ibland låter jag bli den helt.

Och den där ljuvliga dillpeston. Jag hade fått köpa en burk för en femma, men än ger jag mig inte. Lyckas jag hitta dill som smakar dill (inte helt självklart) så ska jag göra några experiment med sötmandel och citronolja först. Sedan kanske jag ger mig. Du har förstås ett dillpestorecept du kan tänka dig att dela med dig av? Delad glädje är dubbel glädje – speciellt vid matbordet.