Den sticker upp genom fjoårslöven nu – ramslöken! Fick en liten planta av en bekant för många år sedan och grävde ner den i halvskuggan under köksfönstret. Det fanns en orsak till just den platsen. Eftersom ramslökens blad påminner väldigt mycket om liljekonvaljens ville jag inte riskera att ha dem nära varandra i trädgården. Jag vill verkligen inte vara med om den dag jag strimlat liljekonvaljsblad i potatissalladen.

Den övervintrade citrontimjanbusken gav välvilligt ifrån sig smak och tillsammans med en halv flaska sake, några lagerblad och en del vitlök och en hel del lök.

Och vad är det nu som är så fint med den här vårväxten då? Jo. Allium ursinum kallas ibland också skogsvitlök och har faktiskt en ganska stark doft i både blommor och blad. Det är bladen man använder, inte löken i jorden, och helst till kalla rätter. Jag vet att det finns recept på till exempel ramslöksoppa, men jag tycker att upphettning tar nästan hela smaken av växten så jag brukar använda bladen i potatissallad och dekorera alla möjliga rätter med de härliga vita blombollarna, som är som det skiraste knippe vita stjärnor.

I påskhelgen vaknade känslan för utelivet och naturen äntligen. Kanske var det de knottriga burgundyfärgade knopparna som trängde upp ur trädgårdslandsmyllan, ett löfte om att libbstickan i juli kommer att vara minst en meter hög. Den örten luktar lite fränt, men är ovärderlig i trädgården. Du kanske har den någonstans utan at veta om det förresten. Levisticum officinale odlades förr som medicinalväxt och kan därför frodas som en buske vid hörnet av ett gammalt torp. Selleriörten är nästan oslagbar i soppor och buljong. Saknar du den täta smaken i maten kan libbsticka vara lösningen på problemet. Mina exemplar har tålt både mylla och lerjord och inte alls farit illa av att bladen torkats för vinterns behov.

Bland vännerna noterade jag förresten att några redan rivit upp fröpåsarna och sått rädisor i helgen. De ivrigaste kommer också att sätta potatis alldeles snart – om inte i landet så i hinkar, jordfyllda bildäck och alla möjliga kärl som ska ge nypotatis till midsommar. Andra läckerheter som tål tidigt uteliv är vitlöken. De klyftorna går bra att peta ner i jorden så fort det går att göra ett tio centimeter djupt hål för lökklyftan. Vitlöken har lång växtsäsong och vill gärna i marken så fort det går.

Nyligen gick livsmedelssäkerhetsverket ut med en uppmaning till husbehovsodlare att köpa certifierad, alltså granskad, utsädespotatis. Orsaken är att vissa skadegörare som sprids med kontaminerad mylla eller utsäde är svåra att få ur potatislandet när de väl är där: till exempel den gula potatiscystnematoden Globodera rostoch. Det lönar sig att skänka det hela en tanke. Kontrollerat utsäde känner man igen på att det säljs i slutna påsar försedda med garantibevis.

Påskens lammgryta fick förresten också en del av kryddningen från trädgården. Den övervintrade citrontimjanbusken gav välvilligt ifrån sig smak och tillsammans med en halv flaska sake, några lagerblad och en del vitlök och en hel del lök blev lammet lite annorlunda än med traditionella rosmarinkvistar och citronklyftor.

Ut på upptäcktsfärd alltså. Har du ingen trädgård att hitta saker i så får du leta i skog och diken. Nu är det nässelsäsong (kirskålen börjar ta sig också i skuggiga backar). Så länge nässslorna är under tio centimeter långa samlar du ihop en skål (använd sax och lång pincett) och förväller bladen med lite socker och salt i några minuter. Sedan låter du härligheten åka karusell i hushållsmaskinen en stund och blandar ner det hela i plättsmeten. Våren är nässelplättarnas tid!