När jag klev in genom dörren i går kväll undrade jag först om jag kommit rätt. I den överlastade husgerådsaffären satt femton personer på pallar och udda stolar inklämda mellan pastapåsar, pepparkvarnar och färggranna plastmojänger för köksbruk. De åt linsröra. I bakgrunden hördes uppsluppet prat på italienska och engelska.

Det är kul med matkultur som förmedlas utan stora gester.

Efter ett tag röjde Davide Papale en kvadratmeter plats på en serveringsvagn och byggde upp en liten krater av mjöl, ägg, olivolja och salt. Sedan började han röra ihop allt med en gaffel. Om en stund hade flera av oss redan tagit den blivande pastadegen under behandling: vikt, klämt, pressat och gnidit under vänlig övervakning. ”Börja tillverka färskpasta för hand och ni slipper betala för body pump på gymmet” sade instruktören Papale glatt.

Efter äggpasta och äggfri pasta kom vi äntligen fram till gnocchina: små pastaklumpar med en grop efter tummen på ena sidan och ränder efter gaffeln på andra sidan. Show time blir det först när jag lärt mig göra degen så att potatisen, mjölet och ägget håller ihop precis lagom för att de där lustiga degklumparna ska sprätta iväg från gaffeln just så elegant som de kan. Gårdagens försök var inte så eleganta, men fullt ätbara efter några minuters kokning.

Det är kul med matkultur som förmedlas utan stora gester. Tror jag bestämt ska börja bjuda hem folk som lärt sig i sin mammas kök. Vill de lära mig laga sina rätter så kan de få mina lärdomar i retur. Dillkött, korvsås, ättiksgurkor och bärkräm kan jag åtminstone visa hur man får till. Samtidigt kan alla de där frågorna om kökskonst, matvanor, traditioner, trender och favoritsmaker ställas i båda riktningar. Matlagning först, gemensam middag sedan.

På pastakursen drabbades jag till exempel av intresse för hur luftfuktigheten påverkar mjölet och därför pastadegen. Dessutom skulle jag nu absolut behöva en sådan där randig kavel som gör tjockare sortens spaghettistrimlor, pici. Mest av allt måste jag väl ändå börja knåda deg. Det är där hemligheten ligger – och kan man lära sig hur en perfekt bröddeg ska kännas i handen så kan man väl lära sig pastadegens rätta konsistens.

Till färsk fettuccine för en person behövs förresten  1 ägg, 100 gram vanligt vetemjöl, en tesked olivolja och en nypa salt. Allt knådas ihop – länge.: ”Så länge man ids, men tjugo minuter är inte alls för lite”. Har man en pastamaskin i gömmorna kan man sedan mangla degen genom den och veva fram fina tunna plattor att förvandla till olika sorters pasta, men annars kan degen också skäras med kniv. Kom bara ihåg att vara generös med mjölet på bakbordet.