Arkiv för juni, 2011
Vi har ingen mat! ropade en av studerandena i kollektivet förtvivlat en gång. Det var inte riktigt sant. Vi hade närmast inga pengar. Ja, och ingen färdigmat förstås. Så vi började rota i skåpen.
När vi var klara med efterforskningarna fanns tre ägg, smör, ett ganska trött äpple och en bit kinakål. Dessutom hade vi hittat vetemjöl, olja, frysmajs, några råa morötter, en lök, två kokta potatisar, pumpakärnor och kryddor. Samt en kasse tomflaskor som gästerna från den förra festen lämnat efter sig.
Det var lördag och vi delade upp jobbet. En gick ut för att plocka nässlor. Hon kom tillbaka med dem och en kopp smultron. Den andra tog flaskorna för att panta dem i butiken. Hon kom tillbaka med en gurka och en liter glass.
Den tredje stannade inomhus och knådade ihop en bröddeg, som kryddades med kummin och pressad kokt potatis. Medan brödet jäste vispades sedan ägg, vatten, mjöl, salt, socker och förvällda nässlor till en plättsmet. Löken skars i tunna strimlor, kinakålen likaså. De stektes lätt ihop med rivet äpple och kryddades med svartpeppar och salt. Med bara en buljongtärning, frysmajs, vitlök och chili till var soppan klar rätt snabbt.
Lördagsmiddagen blev en fest! Som förrätt hade vi orientalisk soppa med nybakat bröd, som huvudrätt spenatplättar och sallad på riven morot, gurktärningar, pumpakärnor, peppar, salt och olja. Dessert: glass med inte så många smulton.
Långt senare gav en kollega mig namnet på det vi hade gjort. Själv trodde jag att vi hade kokat soppa på en spik, men det visade sig att vi haft skåplycka. ”Cupboard luck” säger kollegans brittiska man när man tager vad man haver och gör unika rätter som aldrig kommer att återuppstå, men smakar gudomligt den enda gång de blir till.
I sommarstugetider lönar det sig att skruva upp köksfantasin ett snäpp. Hade vi inte fått en hel drös oanmälda gäster en gång så hade förmodligen kycklingsoppan med kokos aldrig sett dagens ljus och det hade verkligen varit synd. Den gången måste kycklingstrimlorna räcka till tio personer i stället för till fyra och då gällde det att börja skarva. Vi tog allt gult, orangefärgat och rött som fanns att uppbåda: strimlad paprika, frysmajs, morotstärningar, torkad chili och saffran. Sedan hade vi i torkade lagerblad, kokosmjölksburkarna från hörnskåpet och massor av persilja ur frysen. I något skede tärnades hushållets fyra potatisar också ner i kastrullen. Den soppan blev sedan ingen engångssoppa, utan standardrecept.
Det goda med att pröva sin lycka i köksskåpet är att man kan skapa något helt nytt genom att tvingas kombinera ingredienser som inte verkar höra ihop. Hade jag någonsin börjat steka äppel och kinakål med svartpeppar om det inte hade varit för den fattigas fantasi? Knappast.
Häromdagen bjöds jag på en ny variant av risotto – kokt korn och kycklingstrimlor hade fått sin kryddning av nässlor från bakgården och spenat från frysen. Det var nytt och det var gott. Växer kirskålen vilt i din blomrabatt också i år? Ut med saxen i högsta hugg bara – pajen kommer att förföra gästerna och du kommer att gratulera dig själv till att du aldrig orkade städa bort de där gamla ostkanterna ur kylen.
När lerjorden ätit upp den fina odlingsmyllan ytterligare en gång var måttet faktiskt rågat. Då började lådbygget. Först en sväng till järnhandeln, sedan ställdes en improviserad verkstad upp på gården. Därefter beställdes ett lass gödslad odlingsjord och sedan åkte fröerna ner i lådorna och fick lite vatten. Aldrig har spenaten och morötterna vuxit så bra som efter att lådorna kom.
Genom att återanvända och hitta på nytt kan man skapa fantastiska klimat för växter som ”inte borde” klara sig i ens trädgård.
Du kan alltså bygga lådor själv också om du trodde att du inte hörde till den händiga sorten. När du handlar virke gäller det bara att räkna ut hur breda, långa och djupa odlingslådor du vill ha. En gånger två meter ger plats för en liten kökstäppa och trettio centimeters djup räcker mer än väl till för till exempel morötter och palsternackor. På inköpslistan kan du sedan skriva upp värmebehandlat virke (ifall du vill att lådorna ska tåla väder och vind länge), rostfria skruvar och rotmatta.
Det vi kallar lådor på vår gård är egentligen bottenlösa ramar med rotmatta faststansad som botten. På det sättet slipper man rotogräsen. De hålls snällt under mattan och gör ingen skada i odlingen när de stoppas av tyget. Fröogräs blir man tyvärr tvungen att rensa då och då – men har man lådan på lämplig höjd slipper man krypa omkring på knäna. I Sydamerika bygger man odlingssängar som loft på meterlånga stolpar – ofta för att slippa skadedjur – men då behöver lådan förstås stadig botten för att jord och växter ska hållas på plats.
Det är inte bara styv och envis lerjord som stör ens odlingsambitioner, utan också mager jord på karga och blåsiga ställen eller odling som aldrig får skugga och hotar torka bort. På årets trädgårdsmässa snubblade jag över Teddy Smeds växttält. I tältet av fiberduk kan man ställa stora krukor och skapa ett mikroklimat på enkelt sätt. Tältet går också att sätta upp på sluttande och ojämn mark. Plötsligt blir tomatodling och slanggurksskördar möjliga i tallskogen utanför stugan eller ute på den blåsiga holmen. Den vita tältduken skyddar växterna mot direkt solsken samtidigt som vinden kommer åt att blåsa igenom så mycket att odlingen vädras.
Att köpa ett växttält av fibertyg kostar ungefär lika mycket eller lite mindre än ett enkelt växthus med plastväggar. Priserna för växthus varierar för övrigt enormt beroende på storlek, material, vädringsluckor, automatik, sockel och mycket mer. Det går bra att bygga ett billigt växthus av restvirke och gamla fönster, men vill man ha en fabriksbyggd kombination av växthus och lusthus av glas kan man vinka adjö till flera tusen euro med en gång. Tygtälten kostar minst 250 euro (1–3 kvadratmeter), och mer om de är större.
Oberoende av om man gillar plast- och glasväggar bättre än vitt tyg så är fiberdukstältet en innovation och sådana ska uppmuntras. Trädgårdsodling kan handla om att skryta med prylar, men lika mycket kan det handla om experimentlusta och uppfinningsrikedom. Genom att återanvända och hitta på nytt kan man skapa fantastiska klimat för växter som ”inte borde” klara sig i ens trädgård. I en estnisk trädgård såg jag en gång ärterna ta fart under avskurna plastflaskor. Odlingen var varm, bevattningen skedde genom flasköppningen i övre ändan och hon som skötte odlingen glittrade i ögonen när hon konstaterade att det här året fick de glupska hararna tji.
