Vi har ingen mat! ropade en av studerandena i kollektivet förtvivlat en gång. Det var inte riktigt sant. Vi hade närmast inga pengar. Ja, och ingen färdigmat förstås. Så vi började rota i skåpen.
När vi var klara med efterforskningarna fanns tre ägg, smör, ett ganska trött äpple och en bit kinakål. Dessutom hade vi hittat vetemjöl, olja, frysmajs, några råa morötter, en lök, två kokta potatisar, pumpakärnor och kryddor. Samt en kasse tomflaskor som gästerna från den förra festen lämnat efter sig.
Det var lördag och vi delade upp jobbet. En gick ut för att plocka nässlor. Hon kom tillbaka med dem och en kopp smultron. Den andra tog flaskorna för att panta dem i butiken. Hon kom tillbaka med en gurka och en liter glass.
Den tredje stannade inomhus och knådade ihop en bröddeg, som kryddades med kummin och pressad kokt potatis. Medan brödet jäste vispades sedan ägg, vatten, mjöl, salt, socker och förvällda nässlor till en plättsmet. Löken skars i tunna strimlor, kinakålen likaså. De stektes lätt ihop med rivet äpple och kryddades med svartpeppar och salt. Med bara en buljongtärning, frysmajs, vitlök och chili till var soppan klar rätt snabbt.
Lördagsmiddagen blev en fest! Som förrätt hade vi orientalisk soppa med nybakat bröd, som huvudrätt spenatplättar och sallad på riven morot, gurktärningar, pumpakärnor, peppar, salt och olja. Dessert: glass med inte så många smulton.
Långt senare gav en kollega mig namnet på det vi hade gjort. Själv trodde jag att vi hade kokat soppa på en spik, men det visade sig att vi haft skåplycka. ”Cupboard luck” säger kollegans brittiska man när man tager vad man haver och gör unika rätter som aldrig kommer att återuppstå, men smakar gudomligt den enda gång de blir till.
I sommarstugetider lönar det sig att skruva upp köksfantasin ett snäpp. Hade vi inte fått en hel drös oanmälda gäster en gång så hade förmodligen kycklingsoppan med kokos aldrig sett dagens ljus och det hade verkligen varit synd. Den gången måste kycklingstrimlorna räcka till tio personer i stället för till fyra och då gällde det att börja skarva. Vi tog allt gult, orangefärgat och rött som fanns att uppbåda: strimlad paprika, frysmajs, morotstärningar, torkad chili och saffran. Sedan hade vi i torkade lagerblad, kokosmjölksburkarna från hörnskåpet och massor av persilja ur frysen. I något skede tärnades hushållets fyra potatisar också ner i kastrullen. Den soppan blev sedan ingen engångssoppa, utan standardrecept.
Det goda med att pröva sin lycka i köksskåpet är att man kan skapa något helt nytt genom att tvingas kombinera ingredienser som inte verkar höra ihop. Hade jag någonsin börjat steka äppel och kinakål med svartpeppar om det inte hade varit för den fattigas fantasi? Knappast.
Häromdagen bjöds jag på en ny variant av risotto – kokt korn och kycklingstrimlor hade fått sin kryddning av nässlor från bakgården och spenat från frysen. Det var nytt och det var gott. Växer kirskålen vilt i din blomrabatt också i år? Ut med saxen i högsta hugg bara – pajen kommer att förföra gästerna och du kommer att gratulera dig själv till att du aldrig orkade städa bort de där gamla ostkanterna ur kylen.
