Det sved lite i skinnet, men skärbrädet var fint, rakt och skönt tungt så jag bestämde mig för att köpa det i alla fall. Ytan var vacker och försäljaren på det estniska torget bedyrade att jag kommer att ha långvarig glädje av min nyanskaffning. Och rätt hade han, försäljaren. Skärbrädet har tackat för de regelbundna omgångarna med sandpapper och olja och fortsatt att tjäna väl. Det är rakt. Det ligger stadigt. Och det är tio år gammalt vid det här laget.

I höstas köpte jag en kompis till trotjänaren. Nyanskaffningen från Ikea hette något klämkäckt och skulle ha ”tålig yta av trä”. Det var inte hemskt dyrt. Satsade också en dryg femma på en flaska ”Skydd” från samma företags produktsortiment – olja som ”förlänger livslängden på kökstillbehör av obehandlat trä”.

Den ena kanten har börjat lukta illa efter disk och svartnat.

Efter några veckors användning blev det nya skärbrädet kutryggigt. Lite senare dök en spricka upp i mitten. Den ena kanten har börjat lukta illa efter disk och svartnat. Efter bara tre månader var brädet redan svårt invalidiserat och farligt att skära på.

Nu är det är helt onödigt att komma och förklara att jag behandlat nyanskaffningen  illa. Det nya brädet har fått exakt samma omvårdnad som det tio år gamla, av samma personer med samma vanor och ovanor i samma hushåll.

För tillfället undrar jag hur lång livstid mitt skärbräde Floppa egentligen skulle ha haft. Jag menar utan allt oljande … En vecka? En månad?

Ibland är köksredskap hutlöst dyra– så dyra att inköpet för alltid  mest kommer att kännas som ett utslag av snobberi. Men ibland lönar det sig ändå att betala. Förutom att snabbruttnande och vingliga skärbräden gör en irriterad cirka hundra gånger i onödan så kostar de kanske lika mycket tillsammans i längden som ett enda dyrt som man blir glad över varje gång man använder det. Billiga knivar brukar också få en på dåligt humör förr eller senare.

Hur ser förresten din fem-i-topp-lista över favoritredskap i köket ut? På min står förutom Estlandsskärbrädet en vitlökpress (Rösle), en kockkniv (Porsche), ett järn att riva citronskal med och en udda smörkniv. Vilket loppis smörkniven med sitt bulliga skaft kommit ifrån har jag glömt för länge sedan, men där har formgivaren haft en bra dag en gång. Billigt pris MÅSTE inte korrelera med usel kvalitet.